Vet inte om jag är så konservativ i detta avseende - även om mitt svar ovan kanske delvis kan låta så. Men jag vänder mig kanske emot att det lätt i mediadebatten låter som många års försyndelser när det gäller kollektivtrafikutbyggnad. Och då är väl min poäng snarare att det ju faktiskt inte behövts - om än dock en del beslut borde ha fattats något tidigare - men där har det inte handlat så mycket om att man inte insett att det behövts som att det är svårt att komma överens om vad exakt som skall göras. Och i dag är vi väl egentligen glada över att man inte satsade på ett tredje spår över Riddarfjärden...Ulrik Berggren skrev:-->Spårlasse, du verkar se väldigt konservativt och kortsiktigt på stadens och trafikens utveckling, vilket förvånar mig då du annars har visat stor insikt i hur resmönster förändras över tid. Jag tror omsvängningen i attityderna om förbifarten till viss del kan förklaras av att människor börjar inse att man inta löser Stockholms trafikproblem på 30-40 års sikt med en extremt kostsam väginvestering. Det är trångt i kollektivtrafiken redan idag (främst på tuben, och där finns inga stora nybyggnadsprojekt planerade för att höja kapaciteten, till skillnad mot Pendeln) och samtidigt växer Stockholm lålngt snabbare än vad prognoserna sade när man tog fram den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010, vilken nu fått revideras. Vad som är intressant när det gäller RUFS-arbetet är förresten (enligt källa på TMR) att den nya befolkning som väntas bosätta sig i Stockholm under de närmaste 20-30 åren, med lätthet kommer att rymmas inom områden med god kollektivtrafikförsörjning som identifierats, om man planerar smart. Stockholm behöver alltså inte behöva spridas ut så mycket som Förbifarten förutsätter för att alla ska få plats... Den pågående trenden med allt större kollektivt resande kommer troligen fortsätta enligt min bedömning (veckans underdrift kanske...).
Däremot är det naturligvis riktigt att det iaf ser ut som att resmönster nu håller på att förändras, och det är mycket möjligt att vi nått ngt slags peak car use. Trender är ju dock svåra att sia om. Det som kan verka vara en utveckling, kan ju också vara mera tillfälliga förändringar.
Däremot håller jag med om att regionen kommer växa betydligt mer och snabbare än man tidigare trott. Men detta ställer ju också krav på vägar. Vi kommer ju dock aldrig få plats med så många bilar som den nya befolkningen kommer att kräva.
Ser kanske inte heller att förbifarten ligger så långt bort som det ser ut. Tvärtom tangerar den ju rätt många av de utvecklingsområden som föreslås i RUFS och där det ju redan idag byggs en del utifrån det. Men min stora vits är att man då - gäller förstås att det finns politiskt mod - kan ha rejäla avgifter för att åka Essingeleden och redan innan dess både högre tullar i innerstaden och fler tullsnitt. Egentligen finns det ju nu rätt stor politiskt enhet (även om det nog morras en hel del hos gamla moderater) över den framkomlighetsstrategi som staden tagit fram och som ju kraftigt lyfter fram människor, cyklar och kollektivtrafik kontra bilarna.
Men jag är ju fullt medveten om att man inom vissa "kretsar", skall tycka Förbifart Stockholm är fel. Jag tror den behövs, men resandet skall givetvis kunna styras genom avgifter och kostnader för biltrafiken (och förstås hårda miljökrav). Om Stockholm växer som vi tror, kommer den ändå att behövas. Framförallt är det för dyrt att bygga attraktiv kollektivtrafik som går på tvären längre ut i regionen, vilket gör att bilen nog kommer fortsätta vara ett nödvändigt alternativ där.
Nu säger vän av ordningen att vi kan undvika att bygga längre ut - problemet är ju att regionen - även om det förstås finns ett samarbete - inte styrs från ett håll. Vi har också grannlänen där det också finns en vilja att expandera (och där ju den här förbindelsen har stor betydelse). Men det går inte att säga till politikerna i Sollentuna (eller för den delen dess medborgare) att ni inte får expandera för att ni ligger för långt från regionens centrum.
Det har ju alltid funnits en vision att styra utvecklingen i länet när det gäller bostadsbyggande genom RUFS:ar - i princip har det ju dock alltid stannat vid visioner. Visst, Stockholm kan nog bygga nära centrum, men i princip är ju nästan hela Stockholm bebyggt, förutom några få platser som betraktas som skyddsvärda.
När det gäller tunnelbanan fungerar ju dock systemen rätt bra kapacitetsmässigt ett tag till innan det behövs nya spår. Det är ju ytterst få avgångar som är fullpackade när tågen är i tid och om man kör på systemets maximala effekt (exempelvis 30 tåg i timmen på röda linjen). Att man inte gör det är ju en annan sak. På gröna linjen från Medborgarplatsen är det ju bara drygt 500 passagerare i medeltal per tåg i maxtimmen - alltså ett 50-tal stående per vagn. I tunnelbanan får det nog ändå ses som rätt acceptabel standard - att bygga tunnelbana där alla får sittplats i maxtimmen görs ju inte någonstans i världen. Just nu ökar ju inte heller resandet från de södra förorterna, den stora ökningen sker ju i Västerort och innerstaden om vi ser på den gröna linjens belastning.
Vad som behvös för tunelbanan är ju inte så mycket fler spår (ännu) - förutom till Nacka (men mer för att inte kapaciteten vid just Slussen inte riktigt räcker till). Sedan är det förstås trevligt om man bygger ut mer - och utbyggnader ger förstås andra positiva effekter - spårförbindelser tenderar ju nästan alltid att bli lönsamma (få tillräckligt underlag) med tiden - så länge en regionn växer.
På sikt behövs det förstås -om utvecklingen fortsätter - någon till förbindelse genom stan, och kanske till och med en ny bana. Däremot är ju problemet att man inte byggt så tätt i förortskommunerna som man borde för att tunnelbana skall vara det optimala alternativet där. Den klassiska strukturen för tunnelbana är ju i innerstaden, eller längs förortssträckor som mer eller mindre är byggda för riktigt kapacitetsstark trafik. skall man bygga så tätt, så kommer det dock bli våldsamma konflikter med miljöintresset.
Nåväl, jag ser givetvis fram mot mer spår, vilket det ju också planeras för. Men tror ändå att ringled och förbifart behövs runt Stockholm - men givetvis skall den trafiken begränsas genom hårda krav på bilismen. Att det inte är totalkaos på våra vägar tror jag dock är bra för regionen, bra för tillväxten och på något sätt kan det därmed också vara bra för miljön - ju fler som väljer att bo i en storstad - ju bättre för miljön (i regel - eftersom resurser kan användas mycket mer effektivt där och att ändå lejonparten åker kollektivt).
