Varför är man spårvagnsintresserad?

[lovespårvagn]

Har väldigt många gånger frågan: Varför är du så intresserad av spårvagnar? Ja, har faktiskt inget svar på det, vad säger ni? Varför är ni intresserade av spårvagnar/bussar?

[Nils Carl Aspenberg]

Jeg tror for meg at det skyldes en førdselsskade. Kanskje jordmoren ved et uhell mistet meg i gulvet. Foreldrene mine kunne aldri riktig forstå hvorfor jeg var så interessert i trikker og tog. Og interessen er blitt en besettelse. Målet er å besøke alle sporveier i verden. Nå jobber jeg i Oslotrikken på full tid og skriver bøker om sporveier og jernbaner på fritiden. Eller jeg bruker tid på ulike diskusjonsforum. Men jeg er ikke helt "ensporet". Jeg har fru og snart fire barn.

[Delokrat]

Jag älskar inte bara spårvägar, utan all slags kollektivtrafik. Det är antagligen något som har hängt kvar sedan jag var ett litet barn.

[Gbgcyklaren]

Rabblar upp lite om varför jag gillar JÄRNVÄG och SPÅRVÄG.
1) Det är vackert med spåren. När man står på järnvägsstationen och kan se hur spåren försvinner bort mot horisonten.
2) Det är en speciell känsla av att spårvagnarna i stan måste följa spåren - och inte kan åka som de vill.
3) Det luktar gott vid järnvägen ibland (från tjäran eller vad det kan vara).
4) Många filmer kan utspela sig på tåg. Det blir väldigt romantiserat. Exempel: Alfred Hitchcocks film "I sista minuten" ("North by Northwest"). James Bond-filmen "From Russia with Love" (min favorit-Bond-film) utspelar sig till en fjärdedel på ett och samma tåg (Orientexpressen från Istanbul på väg mot Venedig). Agatha Christies "Orientexpressen". Vackra gamla tåg i dessa filmer.
5) Det går fort med tågen.
6) Man färdas mitt i den svenska vackra naturen.
7) Miljövänligt.
8 ) Det är bekvämt och man kan göra annat när man reser. Man behöver inte koncentrera sig på körningen (tex om man kör bil).

Kanske kommer på mer.

[M_M]

Jag är nog ovanlig som fått intresset i vuxen ålder?

Jag har alltid haft intresse för el/elektronik. Jag tror att spårintresset dels kom för att jag började söka på nätet hur elen/elektroniken i tåg fungerar (men jag har fortfarande inte hittat schema ned på elektronikkomponentnivå på traktionsstyrningen på något mer avancerat än kontaktorstyrda fordon - jag har iofs inte letat jättemycket - jag tror att det är ner på "hur kretskorten kopplas till varandra"-nivå på schema på Rc/Rm som jag fått scannat av en vän). Intresset kom också dels genom att en då ny bekant exponerade mig för lite spårintresse i början på 2000-talet.

[Sven Blomberg]

Jag växte upp med spårvagnen i Stockholm. Åkte ofta 11:an till dåvarande Färjestadsvägen eller 12:an till Nockeby. (Då fanns det en vändslinga där kyrkan ligger nu). Vi hade sommarställe i närheten av Ängbybadet (Ferievägen). Jag åkte också ofta 2:an till Frdehäll eftersom min farmor bodde där. Själv bodde jag Klarabersgatan 42 (Där Segelstorg ligger nu). Så jag startade mina spårvägsfärder från Tegelbacken. Jag har aldrig kunnat förlika mig med att man tog bort innerstadsspårvägen. Så det är tur att man rättar till det nu.

[2763]

Jag ser det så här: Jag är inte intresserad av sport, och nåt intresse måste man ju ha. Det råkade bli kollektivtrafik som är en stor del av samhällsbyggandet.

//T

[Nils Carl Aspenberg]

Jeg er helt sportsidiot. Sport er min største interesse. Jeg er helt tokig etter tran-sport.

[Lemanic]

Tja, enligt Freud kan det ju vara självsäkerhet. Ingen bil i världen kan mäta sig med en spårvagn som åker fram och tillbaka i en bestämd riktning.

[alex87]

Ligger nog i mitt blod, farsan körde spårvagn, jag kör spårvagn nu och blir mer o mer intresserad ju längre det går av all kollektivtrafik.