Jag hade fel, men
PerGH skrev:GN skrev:
Svarar med en motfråga. Vad blir man dömd för om man parkerar för nära ett övergångsställe?
Det är inte i sig straffbart att parkera för nära ett övergångsställe utan man drabbas av en avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Se mitt svar ovan för skillnaden mellan straff och avgifter.
Som sagt lag 1976:206 handlar om parkeringsavgifter och inte vad man kan bli dömd för om man parkerar fel. Det anges i SFS 1998:1276 Trafikförordningen, vilken ersatt SFS 1972:603 Vägtrafikkungörelsen.
Nu är det dock så att straffen för olika former av felparkeringar allt mer ersatts av avgifter i enlighet med 1976:206. I nu gällande lagstiftning är det således normalt inte straffbart att parkera för nära övergångsställe, vilket jag trodde således hade jag fel. Det finns dock en slamkrypare som jag av kuriosa skäl inte vill undanhålla eventuella läsare av detta inlägg.
SFS 1998:1276 14 kap 3 § avseende Ansvarsbestämmelser Förare av motorfordon skrev:3 § Till penningböter döms en förare av ett motordrivet fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. bestämmelserna i
.....{klippt}.....
b) 3 kap.
- 2, 3, 5-11 §, 12 § första stycket, 13, 16 eller 17 § eller föreskrift som har meddelats med stöd av 17 §,
- 18, 19, 21-25 §, 26 § andra eller tredje stycket, 27 §, 29 § om det där hänvisas till bestämmelserna i 25 §, 26 § andra eller tredje stycket eller 27 §,
- 30-33, 35-40, 43, 45, 50, 51, 57-62, 64, 65, 67-74 eller 76-83 §,
.....{klippt}.....
SFS 1998:1276 3 kap 51 § skrev:När ett fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande orsak blivit stående på en plats där det enligt 47-49, 52-55 §, 9 kap. 1 eller 2 § eller lokal trafikföreskrift inte får stannas eller parkeras, skall föraren se till att fordonet snarast flyttas till en lämplig plats, om inte annat följer av bestämmelsen i 2 kap. 8 § om åligganden vid trafikolyckor. Förordning (2001:753).
SFS 1998:1276 3 kap 53 § skrev:Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe eller en cykelöverfart,
2. i en vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från en korsande körbanas närmaste ytterkant,
3. på eller inom ett avstånd av tio meter före en korsande cykelbana eller gångbana,
4. i en vägport eller tunnel,
5. på eller i närheten av ett backkrön eller i eller i närheten av en kurva där sikten är skymd,
6. längs en spärrlinje, om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter, såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet och spärrlinjen,
7. i ett cykelfält, eller
8. i ett spärrområde.
Således kan man alltså bli dömd och straffad för att parkera för nära övergångsställe, dock endast under vissa omständigheter. Nu var det inte det jag syftade på utan jag trodde att det fanns en möjlighet att bli straffad för allmänna felparkeringar. En sådan möjlighet fanns i gamla Vägtrafikkungörelsen även om fler och fler typer av felparkeringar överfördes till att enbart ge upphov till avgifter.
Nu tycks det alltså enligt PerGHs och tydligen även brottsbalkens definition av brottslighet vara så att det enbart är brottsligt att felparkera om detta skett genom olyckshändelse och dyligt samt att man inte snaras vidtagit åtgärd för att få undan fordonet.
Naturligtvis måste jag vika mig för brottsbalkens definition här, men en viss fundering kvarstår ändå om det inte skulle i någon moralisk mening skulle kunna vara värre att arrogant och uppsåtligen felparkera framför övergångstället än om det beror på ett motorhaveri som ju är brottsligt. Likaledes ser jag inte helt klart varför det är så mycket värre att vara utan biljett på tunnelbanan än på en spårvagn.
Kan det ändå inte vara så att när det gäller skillnaden mellan böter/straff och avgifter så beror den på pragmatiska skäl, dvs möjligheten att driva in dem. Polisen kan som sagt inte gärna ägna sig åt att driva in avgifer och företagen kan givetvis inte driva in böter
GN skrev:Nyckelord är nog Authority-Myndighet. I Sverige bedrivs lokaltrafik ej av myndygheter utan av företag, om än i bland offentligt ägda. Att bryta mot deras regler blir därför ett avtalsbrott vilket faller under civilrätt, till skillnad mot att bryta mot myndighets föreskrift vilket kan vara lagbrott. Sedan är det en annan sak att avtalsbrottet kan ske på sådant sätt att det ibland kan betraktas som bedrägligt beteende, vilket är ett brott.
/GN
Som sagt man får vika sig för brottsbalkens första paragraf men jag kommer nog ändå att på något sätt se en tydligare moralisk rågång mellan de brott som anges i brottsbalken och i övrigt än mellan vad som ger upphov till straffavgifter eller böter. Det om detta.
Slutligen vill jag dock påtala att jag är emot all typ av plankning och att det inte är ett acceptabelt sätt att protestera mot priserna på. För övrigt annser jag att priserna bör höjas och subventionerna minska, men det är inte en diskussion som hör till denna tråd.
vänligen
/GN