Oåterkalleliga beslut

[2763]

... Är något som åter aktualiserats i dessa tider.

Då vill jag stilla undra vad det är som är så oåterkalleligt i en spårvägsnedläggning, vad är det som omöjliggör återöppnande?

Visst, det är dyrt att ta bort exempelvis asfalt från skenorna, dyrt och arbetskrävande, men det är också dyrt att bygga helt nytt - vilket man faktiskt också gör (se exempelvis Göteborgs Skånegata där grävs det i ett gammalt spårvägsreservat som äntligen blir spårväg, det verkar som om c:a 40 års lagringstid är lagom för reservat, betänk sträckan till Östra Sjukhuset 40-tal till 80-tal, var reserverad. Skånegatan har varit reservat från 1950-talet...)

Det är också dyrt att lägga nya skenor om så skulle behövas, vilket det gör med jämna mellanrum (låt gå att det är långt mellan gångerna)

Vad jag undrar är: Varför är återöppning "ekonomiskt omöjliggjord" bara för att man häller asfalt över skenor? Är det inte så att just att man "bara" asfalterar över faktiskt möjliggör återöppning (dock måste man antagligen uppfinna en asfaltbortrensare eller byta skenorna, men dock den underliggande infrastrukturen finns!) Den återöppnade Djurgårdslinjen i Stockholm tycker jag är ett utmärkt exempel på hur det rent faktiskt kan gå till, finns viljan och pengarna går det alltid att ändra ett "definitivt beslut"

Är det helt enkelt som så att de politiker som kämpat för nedläggning ser till att det blir prestigemässigt svårt att erkänna felet för sina efterkommare?

Frågan är om det över huvudtaget finns definitiva beslut, alla beslut kan rivas upp. Det som hindrar är oftast just denna prestige - att erkänna, jag hade fel! Det är också det som vi inom kort kommer att få beskåda i Oslo, ty, sporveisstyret har bestämt sig och kommer inte att erkänna hur fel de har, likaså inser bystyret att om de vänder på för många stenar i frågan kommer deras egen kompetens att ifrågasättas, då det är dem som beslutat om samhällstillskottets nivå.

Med andra ord, istället för att bära det så kallade hundhuvudet väljer man att likt de tre aporna som tror allt är gott att både blunda, hålla för öronen och för munnen och tror därigenom att allt bara glider förbi och lägger sig kavlungt efter.

Därmed blir det politiskt omöjligt, inte ekonomiskt omöjligt att ändra beslutet, om inte populasen går ut och "försvarar sina almar med liv och lem". Vi ser ju klart och tydligt hur en stark spårvägsstyrelse har bestämt sig och hur politikerna fegt backar undan.

Det är kanske tur att det inte är så våldsamt mycket till "franska vitlöksbönder" i oss nordbor. Det händer att vi ryter till, som exempelvis med Almarna i kungsträdgården. När vi väl gör det så kan de mest fantastiska saker hända, vilket jag har svårt att tro att det gör om de nyligen omnämnda bönderna återigen fyller presidentens kontor med vitlök (det händer så att säga lite för ofta). Det viktiga i en sådan manifestation är att den är lugn och egentligen så oaktiv och "idyllisk" som möjligt. Oavsett hur många gånger polisen förolämpar en så får man inte ens titta på gatstenen! Sitta kvar och eventuellt låta sig bli ivägsläpad är det som gäller.

Men åter....
Vad jag vill säga är att det finns;
inga beslut som är oåterkalleliga
intet sätt att ekonomiskt omöjliggöra en återöppning av en nedlagd spårvägssträcka
inga politiker som vill bära hundhuvuden

/Tony

[Anders Norén]

Vad jag undrar är: Varför är återöppning "ekonomiskt omöjliggjord" bara för att man häller asfalt över skenor? Är det inte så att just att man "bara" asfalterar över faktiskt möjliggör återöppning (dock måste man antagligen uppfinna en asfaltbortrensare eller byta skenorna, men dock den underliggande infrastrukturen finns!) Den återöppnade Djurgårdslinjen i Stockholm tycker jag är ett utmärkt exempel på hur det rent faktiskt kan gå till, finns viljan och pengarna går det alltid att ändra ett "definitivt beslut".

Varför ska över huvud taget asfaltera över spåren? Det bästa vore väl att låta dem ligga?

I och för sig slår det mig när jag sitter och skriver att det finns ju andra spår än gatuspår - "asfaltera över" kan väl också innebära att man asfalterar ev. reserverat spårområde i gatumitt där det annars inte hade gått att framföra normala motorfordon. Låter man ett sånt spår ligga så vinner man inget gatuutrymme (vilket man kan vilja göra när man lägger ned den ineffektiva och utrymmeskrävande spårvägen).

(Förtydligande: delar av den sista meningen var ironisk.)

Anders

[BaardB]

Oslo Venstre har lagt ut "fakta" på sin hjemmeside:
http://oslo.venstre.no/trikken

Oslo Høyre likeså:
http://oslo.hoyre.no/oslo/byrad/2002/10/687568.html

Og hos Høyre kan man diskutere, selv om man ikke er medlem
http://delirium.origo.no/phorum/html/list.php3?num=1&

[Andy]

Hei!
Bortsett fra enkelte ord, så er mesteparten av det som står her pisspreik!

Vil omleggingen føre til en nedgang i kollektivtrafikken?
Nei! Omleggingen vil ikke føre til færre passasjerer. Men allerede i 2003 regner man med å spare 75 millioner på omleggingen (og dette er ikke bare sporveiens kostnader – det inkluderer også kommunens kostnader). Altså et like stort transportomfang for en lavere pris. Det må da være en god nyhet???

Kjenner mange jeg som ikke er intresert i å ta buss der de i dag tar trikk, deriblant meg selv som ofte bruker strekingen i Trondheimsveien!

Andreas

[Bussmicke]

... Är något som åter aktualiserats i dessa tider.

Då vill jag stilla undra vad det är som är så oåterkalleligt i en spårvägsnedläggning, vad är det som omöjliggör återöppnande?

Visst, det är dyrt att ta bort exempelvis asfalt från skenorna, dyrt och arbetskrävande, men det är också dyrt att bygga helt nytt - vilket man faktiskt också gör (se exempelvis Göteborgs Skånegata där grävs det i ett gammalt spårvägsreservat som äntligen blir spårväg, det verkar som om c:a 40 års lagringstid är lagom för reservat, betänk sträckan till Östra Sjukhuset 40-tal till 80-tal, var reserverad. Skånegatan har varit reservat från 1950-talet...)

Det är också dyrt att lägga nya skenor om så skulle behövas, vilket det gör med jämna mellanrum (låt gå att det är långt mellan gångerna)

Vad jag undrar är: Varför är återöppning "ekonomiskt omöjliggjord" bara för att man häller asfalt över skenor? Är det inte så att just att man "bara" asfalterar över faktiskt möjliggör återöppning (dock måste man antagligen uppfinna en asfaltbortrensare eller byta skenorna, men dock den underliggande infrastrukturen finns!) Den återöppnade Djurgårdslinjen i Stockholm tycker jag är ett utmärkt exempel på hur det rent faktiskt kan gå till, finns viljan och pengarna går det alltid att ändra ett "definitivt beslut"

/Tony

Måste vara billigare att ha dem kvar.
Ut i fall...

[2763]

Vad jag undrar är: Varför är återöppning "ekonomiskt omöjliggjord" bara för att man häller asfalt över skenor? Är det inte så att just att man "bara" asfalterar över faktiskt möjliggör återöppning (dock måste man antagligen uppfinna en asfaltbortrensare eller byta skenorna, men dock den underliggande infrastrukturen finns!) Den återöppnade Djurgårdslinjen i Stockholm tycker jag är ett utmärkt exempel på hur det rent faktiskt kan gå till, finns viljan och pengarna går det alltid att ändra ett "definitivt beslut".

Varför ska över huvud taget asfaltera över spåren? Det bästa vore väl att låta dem ligga?

I och för sig slår det mig när jag sitter och skriver att det finns ju andra spår än gatuspår - "asfaltera över" kan väl också innebära att man asfalterar ev. reserverat spårområde i gatumitt där det annars inte hade gått att framföra normala motorfordon. Låter man ett sånt spår ligga så vinner man inget gatuutrymme (vilket man kan vilja göra när man lägger ned den ineffektiva och utrymmeskrävande spårvägen).

(Förtydligande: delar av den sista meningen var ironisk.)

Anders

Underbart med ironi på torsdagsmorgonen

Givetvis är det bättre om man inte asfalterar över, men de politiker som lägger ner vill nog slippa bli påminda om sitt misstag att lägga ner varför de skyndar sig att hyra in AB A. Sfalt & Söner.

/Tony