Att försöka sätta upp regler för när klockan ska användas är inte någon bra ide, varje enskild situation är unik och det måste vara upp till den enskilda föraren att bedöma om det är motiverat att använda klockan eller inte. En viktig faktor som måste vägas in är om ringandet kommer att ge önskat resultat, finns det möjlighet för en blockerande bil att flytta sig så att han/hon inte står ivägen, eller är det fullt med bilar framför eller kanske till och med ett rödljus? I sådana fall har klockan ingen som helst effekt, den blir istället en "irritationsknapp" för föraren, en mojäng som han/hon använder för att uttrycka sitt missnöje. När trafiken framför börjar röra sig igen kan det vara mera motiverat att använda klockan.
En annan viktig faktor är att fordonet som blockerar inte får vara för långt bort, att plingla på en bil som kanske står 15-20-30 meter bort är helt bortkastat, det har ingen som helst effekt. Klockan har störst effekt om man står alldeles bakom den som blockerar, några blinkningar med helljuset kan också hjälpa bilisten att förstå vad som är fel. Men det är inte alltid lämpligt att trycka upp vagnen precis i bakändan på en bil. Vagnen är 30 m lång (?), var befinner sig resten av vagnen? Blockerar den en korsning eller ett övergångsställe (fotgängarövergång)? Defensiv körning är i nästan alla situationer att föredra, istället för att i alla lägen hävda sin rätt och/eller bevisa det felaktiga i andra trafikanters beteende.
Dom bilister som kör i innerstan (alt. envisas med att köra) på lördagar & söndagar har förmodligen hört enklangsklockan från dom äldre vagnarna på Djurgårdslinjen, men mitt i veckorna är det nog ganska många andra som kör i stan, sådana som normalt inte tar bilen in till stan på helgerna också. Stockholms spårvägsnät lades ju ner 1967, för 43 år sedan alltså, så dom moderna vagnarnas klockor är ett helt nytt ljud som flertalet inte har hört tidigare, åtminstone inte i Stockholm. Det är inte 100 %-igt säkert att alla associerar klockklangen till spårvagnar, det skulle lika gärna kunna vara glassgubben, eller Hemkört-bilen, så en viss förståelse kan vara på sin plats, åtminstone i början.
Vid utbildningen av förarna till LUAS-en i Dublin sades det att det är inga problem att få folk att spotta efter förarna, det kan man göra på en kafferast, men vill man att Dublin-borna ska respektera förarna så är dom tvungna att jobba betydligt mera för att uppnå det.
I ett tidigare inlägg sägs det att ingen av dom anställda förarna har tidigare erfarenhet av att köra spårvagn i tät stadstrafik. Det kan ibland vara en svår konst att lära sig och det tar tid, särskilt om man samtidigt också ska tillämpa defensiv körning gentemot oförstående med- (mot-)trafikanter och kör efter en något för snålt tilltagen tidtabell. Förarnas erfarenheter och förmåga att "läsa" trafiksituationen framför vagnen ökar för varje dag som går, och i takt med det kommer också punktligheten att bli bättre. Det är väl 2 veckor nu, sedan uppstarten, så att redan nu kritisera förarna för bristande initiativ är ganska orättvist, tycker jag. En helt nybakad förare i Dublin behöver allt från 15 och ända upp mot 30 arbetsdagar innan han/hon kan ta sig fram i stadstrafiken utan att behöva samla på sig en allt för stor försening.
Hav tålamod, det kommer att bli bättre!
Kan också tillägga att dom förare som ligger i tid från dag 1 på egen hand ofta anses ha ett lite för aggressivt beteende i trafiken, det kan bli lite tråkiga resultat i krockstatistiken av det.
Att ligga i tid när man kör i tät stadstrafik är en konst som man också måste upprätthålla genom att köra regelbundet, är man borta för länge så glömmer man bort hur man gör. Det händer ibland att sådana som inte kör så ofta ändå ger sig ut (för att upprätthålla kompetensen). Det är då man kan få se sådana saker som 7 min försening på en 21 min körsträcka.
