Nej tack. Det märks. Det är inget man kan klandra dej för... men vem vet – nästa gång du kommenterar andras (som exempelvis Lidas inlägg ovan) ska du tänka dej för både en och två gånger.Mr. Burns skrev: Jag har ingen egen erfarenhet av att vara rullstolsbunden.
Som av en händelse så råkar jag ha en färsk anekdot för dej Mr. Burns. Igår blev jag nämligen avslängd av spårvagnen.
Såhär är min version av vad som hände (föraren har förmodligen en annan bild av händelseförloppet – vi får hoppas att även hon kommenterar inlägget!):
Jag skulle, tillsammans med min assistent, bege mej till jobbet. Precis som på en vanlig vardag. Ettans spårvagn kom åkandes och vi klev på. Spårvagnen fortsatte inte åka – utan istället kom en rosenrasande kvinnlig förare och ställde sej nån decimeter från mej, stirrade stint på min assistent och hojtade: â€Han får inte åka med rullstol här!â€. Jag undrade försiktigt ifall hon pratade om mej – och det gjorde hon. Vi förklarade att jag minsann stod säkert och att både mina bromsar och min assistent såg till att jag stod still. Det hjälpte inte. Vi förklarade vidare att jag inte kan komma till jobbet ifall jag inte tar en spårvagn och försökte få henne till att förklara vad som var problemet. â€Problemet†visade sig vara ett EU-direktiv som hon inte kunde redogöra för.
Vid detta laget hade en opinion bildats på spårvagnen. Alla såg hur jag blev offentligt utskälld och erbjöd mej sin hjälp ifall jag behövde någon för att färdas säkert. Inte ens fem personer som skulle hålla i mej räckte för chauffören som sa att hon inte åker iväg ifall jag inte stiger av. Någon uppmanade mej att stå på mej och inte kliva av. Jag ville att chauffören skulle förklara vad hon upplevde att problemet var så att vi kunde åtgärda det – men det var endast ett anonymt EU-direktiv som var hennes förklaring. Vi frågade om hennes namn för att kunna meddela den klumpiga utskällningen till någon ansvarig – vi fick visserligen inget namn, men nöjde oss med ett förarnummer.
Att bli kränkt på detta vis är förnedrande för vem som helst. Det minsta man skulle kunna kräva är att få veta varför man blir avslängd. Såpass borde förarna vara utbildade. Dessutom borde var och en ha ett civilkurage som gör att man själv kan stå för sina åsikter. Detta saknade definitivt denna förare.
Givetvis ska jag gå till botten med detta övergrepp och åtminstone få en ursäkt från antingen föraren själv eller hennes överordnade.
Hoppas du nu fick dej en liten inblick om hur jag behandlats.
Nu till frågan: â€Varför inte färdtjänst – det är ju det färdsätt som är till för rullstolsburna/funktionshindradeâ€.
En viss affärsområdeschef på Göteborgs Spårvägar kommenterar händelsen (hoppas han rättar mej om jag råkar felcitera). â€Anledningen till att du (jag) inte åker färdtjänst handlar nog mer om vilja än om bara färdtjänstenâ€. Ja – jag är såpass säker på citatet att jag vågar sätta det i en citatruta:Mr. Burns skrev: Ovanstående är ett exempel på hur det går när enskilda driver frågor utan hänsyn till omgivningen. Visst skulle VG-regionen (genom Västtrafik) kunna satsa hundratals miljoner på att byta ut alla pedalvagnar i förtid och hasta fram en ramp till M31, men vem ska betala kalaset? Något folkligt stöd för skattehöjningar finns inte, utan sannolikt får delar av vården betala kalaset. Det finns en anledning till att vi har politiker som representerar vår folkliga vilja. Dessa har rimliga möjligheter att skapa en helhetsbild av behoven. Utan hänsyn till helheten är det helt omöjligt att fatta långsiktigt hållbara beslut.
Det kanske kommer som en chockerande nyhet för herrarna Burns och Hulthén – men faktum är att färdtjänst inte fungerar. Här följer lite förklaringar:Sven-Göran Hulthén skrev: Anledningen till att Erik inte åker färdtjänst handlar nog mer om vilja än nåt annat.
Låt mej först fråga dej som läsare. Vet du exakt när du slutar jobbet om en vecka? Vet du om du ska gå på bio till helgen? Vet du när den slutar? Vet du om du ska träffa en vän? Handla? Åka till sjukhuset? Vet du dessa tider med fem minuters exakthet. En vecka framöver. Grattis – då kan du nyttja färdjänst utan att bli strandsatt någonstans. Jag kan det inte.
Jag jobbar, som så många andra, inte på ett ställe där man kommer vid klockan åtta och stämplar ut vid klockan fem. Jag går hem när jag är färdig. Dessutom har min arbetsplats vissa möten där jag ska närvara och man måste ibland passa tider. Med färdjtänst går inte detta. Om jag planerar att jag ska vara på ett ställe vid en exakt tidpunkt och jag förlitar mej på att färdtjänst ska ta mej dit i tid så kommer jag dit plus-minus en timma. Om jag nu inte tappas bort helt i systemet. Vill du ha exempel från verkligheten, prata gärna med mej eller någon annan som har färdtjänst.
Som en parantes kan jag nämna att jag åkt spårvagn tio gånger fler än jag åkt färdtjänst. Ja, jag må ha varit tursam då jag aldrig råkat ut för någon spårvagnsolycka – men jag har dessutom varit med om slarviga fastspänningar av rullstolen, 130 km/h på 90-väg, och klumpiga färdtjänstchaufförer som nästan vält mej ur min stol. En krock. Ett brutet ben. En hjärnskakning. Otur? Kanske. Jag är helt klart mycket mer orolig för min säkerhet här jag åker färdtjänst än när jag åker spårvagn. Punkt.
- Mr. Burns vill inte att hundratals miljoner ska till för att i förtid hasta fram en rullstolslösning till spårvagnar. Jag håller med. Vem skulle bekosta kalaset? Skattebetalarna? Vården? Ja, dina frågor ter sej lustiga. Lilla vännen! EN färdtjänstresa för EN person kostar mellan tummen och pekfingret en dryg tusenlapp. Vem får betala? Det känns som att du nog själv kan lista ut svaret. Som du kanske har läst både på och mellan mina rader så klarar sej rullstolsburna i allmänhet bra på låggolvsvagnarna som de ser ut idag.
En sak till; vad skulle du göra om du kunde komma ut en gång i veckan? Skulle du besöka en bekant? Kanske handla? Eller varför chansa – du kanske måste göra ett akutärende senare i veckan... då vill man ju ha sin resemöjlighet kvar! Jag och mina rullstols-likar i Göteborg tillåts 60 tur- och returresor. Per år. Tänk dej att komma utanför dörren en gång i veckan. Låter det lockande?
Nu har jag inte ens berört miljöaspekterna eller mängder av andra argument jag har. Jag tror faktiskt att ni förstår att färdtjänst inte är något alternativ.
Nu förutser jag vad Burns kommer säga: â€Ja, det verkar som om att färdjtänst fungerar förfärligt illa – men varför inte lägga din tid på att förbättra den istället för att bråka med mej och Västtrafik?â€. Tro mej. Det gör jag. Precis som det finns byråkrater inom din bransch, finns det lika många på färdtjänstsidan.
Nu vill jag höra från dej, Mr Burns? Hur tycker du att jag ska handla? Som jag ser det finns det två alternativ.
1. Följa Västtrafiks reseregler och inte åka kollektivt. Säga upp mej från mitt heltidsjobb. Börja livnära mej på bidrag. Skjuta mitt sociala liv i sank. Ta bort min rörelseförmåga, frihet och livskvalitet.
2. Strunta i Västtrafiks omotiverade regler, försöka få en ändring till stånd. Fortsätta jobba. Fortsätta leva.
Om du hittar ett tredje alternativ så är jag mycket tacksam för förslag.
Jag har ett erbjudande till dej Mr. Burns... ja, faktiskt ett erbjudande till alla er på Västtrafik! Jag kan ordna en rullstol och en assistent för en hel dag och ge er verkligheten! Jag kan ge er den insikt som ni idag saknar. Jag ger er den alldeles gratis – ta erbjudandet! Skynda, skynda! I morgon kan erbjudandet vara över!
- Erik
PS. Nu skulle jag även ha bemött tidigare argument från Mr. Burns – men som ni ser blev inlägget redan nu lite för långt. Jag ber att få återkomma. DS.
