M_M skrev:
Man kan väl konstatera att det går inte åt dubbelt så många spårvagnsturer som antalet avgångar och ankomster med båtar. I vissa fall kan en spårvagn dels ge byten till en båttur och samtidigt byte från en annan båttur. För att få en exakt siffra på hur många turer det gäller så får man helt enkelt gå igenom tidtabellerna mer exakt.
Med tanke på att du inte sitter och läser vagnarnas körkort så kan du inte dra den slutsatsen. För övrigt berör varje båtavgång flera avgångar med spårvagn, eftersom de passagerare som kommer på en båt inte får rum på en enda vagn.
För övrigt har du ändå "motsittning" när det är låggolv och då kan det väl knappast spela roll.
M_M skrev:Personligen så skulle jag som resenär nog föredra lite längre gångväg före tvåriktningsvagnar.
Det handlar inte bara om lite längre gångväg vid Saltholmen, även om Saltholmen är ett mycket tydligt exempel på nackdelen med enriktningsvagnar. Med tvåriktningsvagnar kan man mycket lättare anordna en ändstation efter som ett stickspår inte tar lika mycket plats som en slinga. Med lämpligt placerade övergångsväxlar får man dessutom en flexibiltet vid störningar genom att man lätt kan vända på vardera sidan av ett hinder eller köra enkelspår förbi. Enriktningsvagnarna kom till i tid när de kommunala trafikföretagen hade bussar stående i garagen och personal sittande i reservrummen så att man snabbt kunde ordna ersättningstrafik vid störningar. Det har man inte nu och därför behöver man en mindre störningskänslig spårväg.