När kan man lita på pressen? (X2000-tåg övergivet)

[LÅ1]

Har man varit med om något som beskrivs i media, eller känner till sakuppgifter t.ex. geografisk fakta, så hittar man nio gånger av tio fel i det som förmedlas. Allt från petitessfel av typ 300 m när det faktiskt borde stått 400 m till helt fel verklighetsbeskrivning.

svd.se skriver om ett stopp för ett X2000-tåg p.g.a. en olycka. Man har en passagerare från tåget som sagesman.
En bloggare faller in i klagokören. Men i en kommentar till blogginlägget beskriver sign. Torbjörn (3:e kommentaren) sin version av det hela. Han var också ombord på tåget.
Två versioner av samma händelse, så som den uppfattades av två olika passagerare. En väsentligt skillnad är att den ena passageraren har viss kunskap och insikter som den andra tycks sakna. Den ena vill beskriva hur besvärligt och dåligt skött det hela var. Den andra inser realiteter.

[duga]

Ytterligare en kommentar: http://erixon.com/blogg/2009/09/det-sto ... vara-sant/

[daniel_s]

Flera skribenter tar till det klassiska fulknepet att påstå att om folk upplever att något är fel så måste det vara fel. Men det räcker med att känna någon enstaka grälsjuk, lättkränkt eller allmänt gnällig människa för att förstå att det inte är så enkelt. Somliga har gjort det till en konstart att skaffa sig uppmärksamhet som de helt enkelt inte förtjänar. Man kan inte värja sig mot dessa!!! Det innebär nu inte något frikort för SJ och andra att låta bli förbättringar. Men det räcker med en (1) gnällspik på ett fullsatt göteborgståg för att hålla insändarredaktioner och bloggare sysselsatta i veckor. Detta måste man vara medveten om, och tillämpa på allt man läser eller på annat sätt tar del av.