Daniel skrev:Några saker, kantorn..
1. Kan du med handen på hjärtat påstå att trafikintensiteten och trafikattityden bland billister var samma då som idag?
Nej. Det kan jag inte ens med handen någon annan stans.
Men hurså? Lär man sitt barn att bara gå över trafikljusstyrd gata när det är rött ljus, att se sig noga för - trots parkerade bilar - både när det finns ljus och när det inte finns så spelar nog inte trafikintensiteten någon större roll.
Daniel skrev:2. Ja, man skall lära barn trafikvett. Men man skall inte utsätta barn för onödig fara.
Nej det har jag inte heller propagerat för. Men att skjutsa barn till skolan bara för att man bor i innerstan tycker jag snarare är överbeskyddande. Tänk den dagen då barnen inte längre får skjuts, hur ska de klara sig då? Helt plötsligt?
Daniel skrev:3. Det finns andra element i stadsmiljön som ett barn som är trafikmoget inte kan styra över, t.ex. illasinnade vuxna. Ett barn har inte samma riskuppfattning som vuxna har vilket gör att risken ökar att en olycka sker om en vuxen inte är i närheten. Speciellt i en trafikmiljö där det befinner sig människor som inte tar någon hänsyn till barn i trafiken eller har förståelse för att barn inte har någon vidare trafikmognad utan man kanske t.ex. förutsätter att barnet inte springer ut på ett övergångsställe utan att se sig om bara för att det är grön gubbe. Det kan komma svängande fordon som också har grönt ljus där föraren talar i mobiltelefon etc och inte har uppmärksamhet på den döda vinkeln. En vuxen tittar sig förhoppningsvis om innan han/hon går över, annars får denne skylla sig själv. Men man kan inte ställa sådana krav på ett barn.
Jo, där har du det brännande feltänket: Självklart ska man ställa samma krav på ett barn att titta sig om! Men inte genom att bara säga till, utan genom att visa hur man gör, alltid, alltid, alltid när man är ute och går med barnet! Annars tappar man lätt i förtroende!
Daniel skrev:
Barn skall självklart lära sig trafikvett, och det har jag redan sagt att man kan göra utan att utsätta barnen för fara. Det finns något som heter samtal, resonerande och konstruktiv pedagogik som faktiskt fungerar på barn om man bara tar sig tid och tålamod och inte falla för frestelsen att skicka ut barnen i trafiken på egen hand och hoppas på det bästa med inställningen att "om dom inte börjar tidigt blir det aldrig några självständiga individer av dom" och därmed riskerar att barnen kan råka ut för tråkigheter. Jag skulle själv inte vilja ta den risken, isåfall tar jag hellre trafikvettsdialogen på fritiden när det inte handlar om "kritisk" tid.
Samtal och resonerande enbart är inte konstruktiv pedagogik. I kostruktiv pedagogik gäller "learning by doing". Helt enkelt det som i skolvärlden brukar kallas praktik.
OK Jag ska medge att den första veckan släppte inte min mor och far mig till skolan själv, men de skjutsade mig inte heller. De åkte tunnelbana och tåg med mig, för att jag skulle lära mig. De gick över gator med och utan trafikljus, de åkte buss och lät mig stiga på först etc. När de såg att jag kunde så lät de mig åka själv.
De resonerade minsann inte med mig sittande hemma i ett rum för att jag skulle förstå allvaret. Då hade jag nämligen inte förstått det. Garanterat.
Daniel skrev:
Detta handlar inte om att barn inte får leka på snöhögen på skolgården utan hjälm, detta handlar om en livsfarlig miljö för ensamna barn. Det handlar om rabiata buss- och tunnelbaneförare som inte tar hänsyn till barn i trafiken för att de rör sig på ett sätt som inte lämpar sig för buss- och tunnelbaneförares ögon (man är van vid att vuxna tar för sig). Det handlar om en miljö där vuxna trafikanter inte talar samma språk som barn, det kan vara bra med en tolk där emellan. Och den tolken bör vara ansvarsfull nog att inte själv utsätta barn för fara, för isåfall har ju hela tanken med att den vuxne är med fallit. Och tyvärr måste jag säga att tillfällena som dagis- eller förskolepersonal gör ett bra jobb i trafiken är mycket få (åtminstone som jag har sett, och jag har spenderat rätt mycket tid ute i trafiken).
Det var tur att du inte är så överbeskyddande. Men vem sätter gränsen för vad som är lämpligt?
Det är inte idealiskt att släppa ut barn på gatorna vid för våg utan "kurs" i hur man gör. Det är förkastligt.
Det är inte idealiskt att köra barn till skolan varenda dag så de aldrig lär sig trafikvett förrän det är försent. Tro mig, jag ser - fortfarande i den lilla byn jag bor i, samt i kommunhuvudorten Ljungby - fler ungdomar än barn som beter sig vansinnigt och livsfarligt i trafiken. Och jag ser barn här. Massor. Men de har lärt sig.
Det idealiska som jag ser det är att följa med barnen ett tag - någon vecka, kanske månad - på ett sätt som barnen klarar själv sedan. Alltså är bil uteslutet. (Om man inte har råd att sedan skicka barnen med taxi alltså...)
Åk kollektivt och gå mycket. Finns det separata cykelbanor så cykla. Men lär barnen leda cykeln över gatorna i så fall tills de är säkrare i trafiken. Återigen inte genom att säga utan genom att göra själv.
Oj, nu har jag skrivit långt.
Till sist vill jag kommentera dagispersonal som sköter sig illa: Där håller jag med dig fullt ut. De borde stängas av från kollektivtrafikansvar gentemot barnen. Samtliga dagisfröknar och -magistrar samt lågstadie-dito borde gå obligatorisk kurs hur man beter sig på en buss och i tunnelbanan. Helt klart. Och sedan avvisas med barn och allt om de inte följer kursen.
Men visst, du har säkert bättre koll än hundratals föräldrar som mig veterligt fortfarande låter sina barn åka själva till skolan. Har föräldras bekanta som gör så än idag (det gäller Adolf Fredrik även nu) och de har inte ens reflekterat i de banor som du gör. Inget har heller hänt deras barn. Samhället är för överbeskyddande idag, det har flera insatta personer redan konstaterat. 
