Veterantunneltåget och Tunnelbanesektionen

[Björn Stråhle]

Bästa medlemmar!

Det har framförts ett antal synpunkter här, gällande Veterantunneltåget och ”Tunnelbanesektionen” inom Svenska Spårvägssällskapets Stockholmsavdelning.

Eftersom vi inom SSS har som mål att värna om all lokaltrafik, är det spännande att notera att de medlemmar, som är intresserade av tunnelbanor tagit ett viktigt initiativ och kommande månadsskifte träffas för att dra upp riktlinjer för T-banesektionen. Riktlinjerna gäller både för den egna verksamheten och för hur man ska fungera och samarbeta med andra aktörer, för att få driften av Veterantunneltåget att fungera. Alla medlemmar som önskar bidra till Veterantunneltågets bästa är välkomna att delta i sektionens arbete. Du kommer att finna information om möten mm här på forum under rubriken ”T-banesektionen”. Naturligtvis kan du också lämna egna synpunkter där.

Låt mig också påpeka att det gäller EN T-banesektion, där alla intresserade medlemmar är välkomna. Det är alltså inte frågan om flera konkurrerande sektioner/grupper, som det ibland har indikerats i detta forum.

Välkommen till T-banesektionen!

Björn Stråhle
Ordf. SSS

[Lars Stegenius]

Först av allt – jag önskar den blivande organisationen, vad den nu än kommer att kallas, LYCKA TILL!! Ni kommer att behöva det!!

Jag har ju engagerat mig i denna fråga sedan 2005 då jag gjorde ett misslyckat försök att den 30 juni få ut tåget för deltagarna i SSS Ungdomsläger i Malmköping. Det stupade då på två saker:
- tåget blev, trots ivrigt kämpande från Tågias personal, inte körklart förrän sent på eftermiddagen dagen före körningen.
- jag (och uppenbarligen några andra) hade då ännu inte pejl på de procedurer som redan då gällde mellan SL, Veolia och Tågia kring godkännande av tåget för körning på Veolias trafiktillstånd

Redan då var det dock klart med lån av de två gröna ATP-utrustade C13H 1204 och 1218 från SLs Fordonsavdelning. Parallellt med att ”gammelvagnarna” fick översyn fick alla fyra ATP-utrustade C13H-vagnarna, genom vänligt tillmötesgående från SLs Fordonsavdelning, också översyn så att det skulle vara möjligt att köra och vända 1204 och 1218 åt var sitt håll i annan depå. Nu blev bara en av dom (1204) klar för körningen p.g.a. diverse vagnfel så en C13H hade hur som helst varit blå.

Redan i detta läge ville jag alltså, av diggabilitetsskäl, ha ett grönt 6-vagnarnståg för delar av körningen, så som det blev i november 2005 då de användes för transporterna till och från Tub2. I juni var planen att tåget skulle gå med följevagnar från Hammarbydepån till Rissnedepån och åter med studiebesök i bägge depåerna. På Tub3 skulle C13H-vagnarna ställas åt sidan och tåget göra en sväng och besök skulle göras på TLC3. Av detta blev till slut ett besök i Hammarbyverkstan och en sväng på Tub1 med ett C20-tåg lånat i Högdalendepån plus besök på TLC1.

Körningen i november 2005 hade helt andra förutsättningar eftersom Veolia redan från början var med på noterna. Men den gången fungerade kontakterna tydligen dåligt inom Veolia eftersom en chef, som tydligen kände sig förbigången, hotade att stoppa alltihop några dagar före körningen.

Även denna gång var det svårt att få tåget att fungera – provkörningen skedde först på eftermiddagen dagen före och när IAT gjordes på lördagsmorgonen var det helt plötsligt ett stoppande dörrfel vilket ledde till en kraftig försening av transporten till Nybodadepån och efterföljande problem med dukning i de vagnar där mat och dryck skulle serveras. Det ska erkännas att det faktiskt inte fanns någon ”Plan B” för denna körning – hade tåget inte blivit körklart hade det inte blivit något och 80-talet bokade resenärer hade stått med lång näsa i Liljeholmen plus att en massa mat gått till spillo. Jag hade en idé om att i västa fall ta upp två C9-par från Rissnedepån eftersom den vagntypen ju inte gått på Tub 2. I så fall hade ett C14/C9/C9/C14-tåg i all hast fått sättas ihop för att köras till Nybodadepån, vilket iofs säkert varit fullt möjligt. Dåvarande Depåchefen hade klart och tydligt sagt till mig att få lov att ”övernatta” tåg i Nybodadepån var det inte tal om, det var bara OK att ställa upp följevagnar under körningsdagen efter överenskommelse med rangerarna.

Efter detta har jag åter försökt att få ut tåget. Det ha hänt en del saker som påverkat möjligheten i negativ riktning, saker som hade varit lätta att ordna - bara viljan funnits. Jag tror det är helt otänkbar att tåget åter kommer ut om inte SLs styrelse, som ju är politiskt tillsatt, fattar åtminstone ett inriktingsbeslut kring vagnarnas användning. Vagnarna tillhör formellt SL Spårvägsmuseum som lyder under Marknadsavdelningen. Spårvägsmuseum har inga medel avsatta för tåget och därmed inga planer för det. När jag frågat om att använda tåget har svaret blivit ”du får använda det gratis, det är bara kul att någon vill ut och köra med det”.

F.ö. har jag hoppat över en del saker som inträffat längs vägen – historien hade annars blivit säkert dubbelt så lång och jag vill inte att någon som läser detta ska känna utpekad. Och eftersom jag sedan den 1/1 2009, på egen begäran, inte längre är medlem i SSS kommer jag inte att engagera mig ytterligare i denna fråga!

//Lars S, f.d. medlem 24 (under 1986 - 2006 verksam inom ledningen för MUMA)

[Jan-Olov Hammarström]

Lars jag ser att du har så mycket kunskap om veterantunneltåget. För att få det på rull behövs du, vill verkligen att du fortsätter med det arbete du så förtjänstfullt gjort de senaste åren. Veterantunneltåget är det mest kulturfrämjande arbete vi kan göra de närmaste åren. Visst är det ett aber att tåget körs utan HS/atc system på gröna linjen men på röda linjen fungerar det som det ska. SL slå nu på PRtrumman istället för att hålla på med nya uniformer(profilkläder).

[Lars Stegenius]

Lars jag ser att du har så mycket kunskap om veterantunneltåget. För att få det på rull behövs du, vill verkligen att du fortsätter med det arbete du så förtjänstfullt gjort de senaste åren. Veterantunneltåget är det mest kulturfrämjande arbete vi kan göra de närmaste åren. Visst är det ett aber att tåget körs utan HS/atc system på gröna linjen men på röda linjen fungerar det som det ska. SL slå nu på PRtrumman istället för att hålla på med nya uniformer(profilkläder).

Man ska inte överdriva min roll i sammanhanget. Och nu finns det andra som anser sig veta bättre hur det hela ska skötas. Den som lever får se.

För mig är det i alla fall - åtminstone tills vidare - ett avslutat kapitel.

//Lars S

[Silverpilen]

Lite dum fråga men när kommer veterantåget vara ute och röra på sig nästa gång?
Då menar jag fotomöjligheter, inte kika genom staket.

[Sparkfot]

Den som det visste.

[M_M]

Är inte ett av felen egentligen att veterantåget varken ägs eller förvaltas av entusiaster, och entusiaster inte heller har någon större möjlighet att engagera sig med rent praktiskt arbete?

Vore det inte kanske en god idé att på något sätt försöka fixa till så att både själva tåget och en liten vagnhall inklusive några meter spår på något sätt faktiskt till 100% disponeras av "entusiasterna", på samma sätt som t.ex. alla de järnvägsmuseiföreningarna som inte har en egen bana men väl egna fordon och en egen bangård o.s.v.? Jämför t.ex. Nässjö Järnvägsmuseum, BJ's i Göteborg, svenska motorvagnsklubben o.s.v. (bara för att ta ett par exempel).

Idag finns alla möjliga och omöjliga möjligheter dels för "motståndare" att aktivt sätta krokben, och framförallt för ointresserade att sätta krokben genom sitt blotta oengagemang.

Om vagnarna och någon form av vagnhall skulle överföras från SL till exempelvis tekniska museet (eller något annat lämpligt - ta det bara som ett exempel) så tror jag att man undanröjt väldigt många potentiella "nejsägare".

Idag är det väl rätt lätt att "bunkra upp" ett antal faktorer som tillsammans sätter stopp för veterantunneltågkörningar, men om ideella krafter får möjlighet att se till att tåget rent tekniskt uppfyller alla tillstånd o.s.v., och man kanske till och med i föreningsform har sökt trafiktillstånd hos JVS, så är det dels klart färre personer som har någon som helst möjlighet att hejda framfarten och de få som kan sätta stopp lär dra på sig väldigt dålig publicitet om de faktiskt sätter stopp.

Jag har faktiskt varit lite förvånad över att just veterantunneltåget antas vara en mer eller mindre ren SL-angelägenhet medan merparten av alla andra veteranverksamheter inte direkt ligger på den ordinarie kollektivtrafikens bord.

[Björn Stråhle]

Hej!

Ditt resonemang är riktigt och det är naturligtvis med liknande utgångspunkter, som T-banesektionen tar nya tag. Under våren kommer en strategi /plan att tas fram, för hur Veterantunneltåget kan skötas, disponeras och trafikeras. En grannlaga uppgift, som också på olika sätt kommer att ställa krav på våra medlemmars engagemang för att kunna förverkligas.

Hälsningar/Björn

[Ferdinand]

Jag har faktiskt varit lite förvånad över att just veterantunneltåget antas vara en mer eller mindre ren SL-angelägenhet medan merparten av alla andra veteranverksamheter inte direkt ligger på den ordinarie kollektivtrafikens bord.

Håller med. Att så många ånglok och spårvagnar bevarats är tack vare dessa entusiaster som höll sig framme innan skrotfirmorna fått hugga tag i grejerna. Samma entusiasm har inte kunnat uppbådas för tunnelvagnar eller X1-pendeltåg. Chansen fanns när SL skrotade de flesta av sina gamla Cx-vagnar, men togs inte.

Om ett gäng entusiaster vill ta hand om och bevara ett antal tunnelvagnar av Cx-typ och visa upp dem i trafik, så finns det ett alternativ till veterantunneltåget och det är att hålla sig framme när C6 börjar skrotas ut om några år. Sådana här projekt bör ju ha en viss framförhållning. Att jag skriver detta är inte för att dissa veterantunneltåget utan för att jag tycker att man ska tänka efter vilket som är det svårare och vilket som är det lättare projektet, om nu inte entusiasmen varit tillräcklig tidigare. Vill man ha möjlighet att t ex köra 4 st C6 i trafik, så ser man till att man får ta hand om 8 st som ska skrotas, och sedan plockar man reservdelar för glatta livet. Den möjligheten är inte lika enkel för veterantunneltåget.

Jag säger inte att man ska göra det ena eller det andra. Trevligast vore att hålla både veterantunneltåget och några C6-or körbara. Men den stora allmänheten märker inte så stor skillnad på Cx och Cx, åtminstone inte när de åker med dem, bara de är gröna. Vägen till framgång är enklare om man bestämmer sig för att nu ska vi ge oss den på att fortsätta hålla ett antal nu körbara C6 körbara även för eftervärlden än att få veterantunneltåget i körbart skick. Åtminstone som ett första steg. Man måste åtminstone få tänka tanken.

[daniel_s]

Jag har faktiskt varit lite förvånad över att just veterantunneltåget antas vara en mer eller mindre ren SL-angelägenhet medan merparten av alla andra veteranverksamheter inte direkt ligger på den ordinarie kollektivtrafikens bord.

Håller med. Att så många ånglok och spårvagnar bevarats är tack vare dessa entusiaster som höll sig framme innan skrotfirmorna fått hugga tag i grejerna. Samma entusiasm har inte kunnat uppbådas för tunnelvagnar eller X1-pendeltåg. Chansen fanns när SL skrotade de flesta av sina gamla Cx-vagnar, men togs inte.

Vänta lite nu. Hur förklarar du att dagens museivagnar har blivit kvar? En ren slump?

Det här att någon "chans" har funnits men inte utnyttjats förstår jag inte riktigt. Visst: På sätt och vis är det synd att inte ha ett helt C4-tåg, men å andra sidan finns tekniken representerad i C2 och det övriga i C6 (om man vill). C5, och C7 kan vi hoppa över, och tanken på C12 som museivagn framstår ju lätt löjlig även för inbitna diggare. Det finns inget viktigt med C12, utom möjligtvis vagntypens anmärkningsvärda finesslöshet och tendens att låta som en stenkross. Jag trodde länge att man hade sparat 1102 som avskräckande exempel C6 och C13-15 finns kvar, och där kan man bevara några om man vill.

Det enda som jag tycker är lite synd hittills är att man så snabbt skrotade C8, fast det är egentligen mer ur ett samhällsekonomiskt perspektiv än ur ett musealt sådant. Men historiskt sett är vagntypen viktig som representant för T-bana 3 på nästan samma sätt som C2 är det för T-bana 1.

[Ferdinand]

Vänta lite nu. Hur förklarar du att dagens museivagnar har blivit kvar? En ren slump?

Det här att någon "chans" har funnits men inte utnyttjats förstår jag inte riktigt. Visst: På sätt och vis är det synd att inte ha ett helt C4-tåg, men å andra sidan finns tekniken representerad i C2 och det övriga i C6 (om man vill). C5, och C7 kan vi hoppa över, och tanken på C12 som museivagn framstår ju lätt löjlig även för inbitna diggare. Det finns inget viktigt med C12, utom möjligtvis vagntypens anmärkningsvärda finesslöshet och tendens att låta som en stenkross. Jag trodde länge att man hade sparat 1102 som avskräckande exempel C6 och C13-15 finns kvar, och där kan man bevara några om man vill.

Det enda som jag tycker är lite synd hittills är att man så snabbt skrotade C8, fast det är egentligen mer ur ett samhällsekonomiskt perspektiv än ur ett musealt sådant. Men historiskt sett är vagntypen viktig som representant för T-bana 3 på nästan samma sätt som C2 är det för T-bana 1.

Tittar man på vilken vagntyp som drog det tunga lasset när respektive linje öpppnade, så var det C2 för gröna linjen, C4 för röda linjen och C6 för blå linjen. Andra vagntyper fanns i bara perifer utsträckning. Dessutom representerar de ett varsitt grundtänkande konstruktionsmässigt. Man önskar förstås att det redan från början funnits en linje att alla dessa tre vagntyper skulle bevaras. Så det finns väl skäl att bredda bevarandetanken att inte bara gälla veterantunneltåget utan även Cx-typer som fortfarande finns i trafik, men snart kommer att skrotas om ingen "räddar" dem, för ingen litar väl på att SL ska göra det?

När den stora utskrotningen av vagnar skedde när C20 kom, så fanns ju "chans" att lägga beslag på ett antal objekt näst intill gratis. Bortsett från veterantunneltåget som SL lade beslag på, finns det någon annan vagn som någon ideell entusiast tog hand om, om det nu skulle fallera med veterantunneltåget? Det var det jag syftade på.

Vad jag också försökte få fram var att det är en lättare uppgift om man bestämmer sig för att hålla kvar idag körbara vagnar i körbart skick än att sätta veterantåget i skick för att köra mer än enstaka turer. Det är som när man köper en gammal bil. Om man vill köra bilen som ett transportmedel, är det bättre att välja något som rullar än att få igång något som man hittat i en gammal lada. Det var en rent praktisk synpunkt jag anlade, med visst teknikmusealt intresse, även om den inte var optimalt museal.