Gick det verkligen att komma förbi korsningarna då? Stod det inte bilar i vägen på många ställen?Patrick skrev:Kommer ihåg den vintern - det enda sättet att landsvägen komma ut till Djurgården var med Djurgårdslinjen - både 47:an och 44:an var inställda! Körde själv den dagen - en häftig upplevelse när man inte såg spåren utan det var endast kontaktledningen som visade vart man var på väg!Björn Ehnberg skrev:
Å, det finns inget bättre än ett rejält snöoväder - i alla fall inte när man sitter i förarhytten på ett spårfordon. Önskar bara att jag kunde matcha Daniels fina bild med en bild från "den vita dagen" 1 november 2006, då ett snöoväder slog ut busstrafiken i större delen av Stockholm och spårtrafiken - tunnelbanan och lokalbanorna (Lidingöbanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan och Tvärbanan/Nockebybanan) - fick klara skivan (ja, pendeltågen ska väl med på ett hörn också, men jag minns nu inte på rak arm hur de skötte sig den dagen)!
Och efter spårvagnen syntes två svarta ränder!
Det märkliga var att man som fotgängare inte upplevde vädret som så väldigt exceptionellt. Visst, lite snö och blåst, men det är väl inte så ovanligt. Problemet var visst att ingen saltning av vägarna kunde ske. Hade det gjorts i förebyggande syfte före snöfallet så skulle saltet blåst bort, om jag mins rätt. (Kunde varit att det skulle runnit bort med regnvattnet.) När sedan väl snön kom, ja då fanns det bilar överallt, så att plog- och saltbilarna inte kunde komma fram.
Ett annat problem var att många bilar inte var försedda med vinterdäck, vilket de var skyldiga att ha under rådande omständigheter, just från det datumet. (Att det var sommarväglag när de flesta körde till jobbet på morgonen är inte laga skäl till att köra med fel däck i vinterväglag på kvällen!)
Det är tur att man har gångavstånd till T-banan!