På SSS-delen av forum har en diskussion tagits upp om information etc. under den rumphuggna motorvagnsutfärden i maj. Jag är inte säker på att alla intresserade ännu hittat till den. Har någon synpunkter är detta tillfället.
SB
Ang. utfärden häromsistens
Moderatorer: Jourmaster, Infomaster
Kategoriregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Nostalgitrippen
Först vill vi från Reseledningen verkligen beklaga den milt sagt struliga resan. Delvis är vi själva skyldiga till strulet och delvis ligger det klart utanför vår kontroll. Följande fakta gäller:
Urdålig information:
Detta är något som vi kommer att till oss och göra betydligt mer proffsigt till kommande resor. Under våren skedde förändringar och dessa borde självklart ha kommunicerats till deltagarna genom fortlöpande information exempelvis här i Forum samt i kallendariet.
I likhet med våra utlandsresor där varje deltagare får en omfattande information skall självklart deltagare även i dagsutfärder få en "tidtabell" med all tänkbar information.
Vi var klart naiva när vi utgick från att rälsbussarna hade någon form av PA-system. Det fanns icke! Därför borde vi i reseledningen ha samlat alla deltagare några gånger under resan och muntligen beskrivit alla förändringar.
Egentligen "spårade hela resan ut" redan från början genom att vi inte begränsade antalet deltagare. I och för sig är det glädjande att så många anslutit sig. Men vi trodde vid planeringstidpunkten att vi kunde fylla en buss. De mycket stora fasta kostnaderna medförde dock att vi såg en möjlighet att med många få ner styckekostnaden.
Det som nu blivit resultatet av denna resa är att SSS/Stockholms styrelses begäran att framtida resor skall vara exklusiva för SSS medlemmar kommer att genomföras. På Centralen och i rälsbusståget upplevde Rolf Sjöstedt absurda situationer där många deltagare visade sig icke vara medlemmar i SSS. De hade inte anmält sig och hade dessutom ej heller pengar med sig för att lösa biljett på plats! Detta innebär att insläpp i framtiden förutsätter "klart medlemskort" och betald biljett!
Gasverket:
Ansvariga på platsen låste upp en av hinderbommarna men det visade sig att det fanns en bom till och till det låset saknades nyckel. OK, det var kanske 100 meter som ej kunde köras men jag håller helt med om att det kändes snopet att inte komma ända fram!
T-banefärden:
Alla, och jag understryker att vi verkligen kommunicerat och fått "klarsignal" från alla inblandade spårinnehavare m.m. När rälsbusstågets personal printade ut körtillståndet från banverket kl 0410 på morgonen vid avfärd från Falköping mot Stockholm var allt OK inklusive avgång från spår 6 på Cst.
Senare samma dag meddelades att Banverket avsåg att lyfta en växel vid Albano och ej kunde vänta på rälsbusstågets tidtabellsenliga avgång från Gasverket. För att inte rälsbussarna skulle bli "inlåsta" var vi tvugna att skicka iväg dem i förväg. Jag kan försäkra att åtskilliga minst sagt irriterade ansvariga hos både SMoK och SSS framförde sina synpunkter till Banverket. Fullständigt utan respons. "Diggarutfärder" är enligt Banverktes ansvariga icke något man behöver ta någon hänsyn till.
Att sedan rälsbusståget på centralen växlades in på spår 4 istället var väl något vi fick leva med.
Korrekt skyltning på Cst var utlovad men genomfördes ej. Dock försökte man väl bättra sig vid avgång nr 2 mot Liljeholmen.
Ulvsunda med båt till Liljeholmen:
Detta är ett komplicerat ekonomiskt problem. I ursprungsplanerna där vi trodde på kanske ett 60-tal passagerare så kunde vi ha löst det med en tillgänglig mindre sightseeingbåt vilket var tanken för att vi skulle kunna köra en trevlig väg genom kanaler. Att finna lediga båtar av olika storlekar en lördag i slutet av maj är en tämligen omöjlig uppgift.
En i dessa kretsar kanske inte helt okänd medlem med ett förflutet som ägare till och vd för det största rederiet i Stockholm vände upp och ner på branschen i försök att tura om befintligt tonnage allt eftersom deltagarantalet ökade. Det visade sig att vi skulle ha varit tvugna att slussa runt ett större fartyg och kostnaderna för detta ansåg reseledningen inte stod i proportion till nyttan.
Därtill kommer att vi började inse att det ambitiösa programmet skulle spricka tidsmässigt.
Det sistnämnda är självklart något som borde ha informerats om. Vi kan bara be om ursäkt för den fatala missen!
Allmänt:
Detta var en resa som om det hela hade fungerat kunde ha blivit en höjdare. Massor av medlemmar hade engagerat sig på ett utomordentligt sätt för att göra den möjlig. Våra tacksamma tankar går bl.a. till alla de som tillbringade avsevärd tid med att röja spåret från Stockholm Södra till Slussen. Djurgårdslinjens hela arsenal med spårrensare och sugbil aktiverades till icke obetydliga timkostnader för den inhyrda personalen. Entreprenörerna som utförde arbetena med stenläggning och asfaltering av Stadsgårdskajen fick något mordiskt i ögonen så fort de såg oss komma på regelbundna besök för att kolla att spåret var farbart.
Besökande kryssningsfartygs besättningar hatade oss då vi arrangerat att deras sopcontainrar inte stod i närheten av båtarna och blockerade spåret.
Vid resor av denna typ gäller självklart ingen form av "resegaranti". Vi gör vårt bästa för att genomföra arrangemangen. Vi har gjort en hel del missar som skall rättas till vid kommande arrangemang.
Att lösa en biljett till våra resor innebär att man självklart tar en viss form av ekonomisk risk. Sällskapet påtager sig tidvis rätt höga "ställkostnader" för arrangemanget. Detta innebär att Sällskapet ej i likhet med resebranschen kan göra skäliga återbetalningar för ej genomförda delar. Vem skall då stå för kostnaderna?
Samtidigt kanske något diskret bör antydas att under de 44 år SSS genomfört researrangemang av alla de slag från enklare utfärder till Jorden-Runt-resa så har det fungerat på ett utmärkt sätt i de flesta fall. Nu tycks det vara någon ond ande som svävar över oss när vi blandar in rälsbussar i arrangemangen. Vi förmodar att många minns hur Nostalgiresan till JTJ och Gävle slutade med neslig hemresa i ordinarie SJ-tåg när vår el-buss råkade ut för kardanhaveri.
Även detta förhållande kommer vi att tydligt informera om i förväg. Alla resor innebär risker för sista-minuten-förändringar oftast utanför vår kontroll. Detta beroende på att det ingalunda är någon enkel charterresa till Mallis som erbjudes. Intresserade måste alltså riskera inhiberingar och ändringar. Kan man inte acceptera detta så bör man alltså inte anmäla sig. Men åter; information och åter information skall vara vårt motto!
Vi är många som verkligen såg fram mot att komma ut på Saltsjöbanan. Vi ger inte upp, utan skall försöka återkomma senare.
Om resan blir av så kommer vi självklart att ge förtur till de SSS-medlemmar som blev lurade på pralinen denna gång!
Nu skall reseledningen i lugn och ro fastställa regler och rutiner för kommande arrangemang. Och vi utgår självklart från att de medlemmar som i olika former uttryckt synpunkter på den fatala resan nu kontaktar oss och hjälper till med att se till att kommande resor blir exemplariska.
Med Vänliga Hälsningar
SSS Resegrupp genom Rolf Sjöstedt och Per Lind
Urdålig information:
Detta är något som vi kommer att till oss och göra betydligt mer proffsigt till kommande resor. Under våren skedde förändringar och dessa borde självklart ha kommunicerats till deltagarna genom fortlöpande information exempelvis här i Forum samt i kallendariet.
I likhet med våra utlandsresor där varje deltagare får en omfattande information skall självklart deltagare även i dagsutfärder få en "tidtabell" med all tänkbar information.
Vi var klart naiva när vi utgick från att rälsbussarna hade någon form av PA-system. Det fanns icke! Därför borde vi i reseledningen ha samlat alla deltagare några gånger under resan och muntligen beskrivit alla förändringar.
Egentligen "spårade hela resan ut" redan från början genom att vi inte begränsade antalet deltagare. I och för sig är det glädjande att så många anslutit sig. Men vi trodde vid planeringstidpunkten att vi kunde fylla en buss. De mycket stora fasta kostnaderna medförde dock att vi såg en möjlighet att med många få ner styckekostnaden.
Det som nu blivit resultatet av denna resa är att SSS/Stockholms styrelses begäran att framtida resor skall vara exklusiva för SSS medlemmar kommer att genomföras. På Centralen och i rälsbusståget upplevde Rolf Sjöstedt absurda situationer där många deltagare visade sig icke vara medlemmar i SSS. De hade inte anmält sig och hade dessutom ej heller pengar med sig för att lösa biljett på plats! Detta innebär att insläpp i framtiden förutsätter "klart medlemskort" och betald biljett!
Gasverket:
Ansvariga på platsen låste upp en av hinderbommarna men det visade sig att det fanns en bom till och till det låset saknades nyckel. OK, det var kanske 100 meter som ej kunde köras men jag håller helt med om att det kändes snopet att inte komma ända fram!
T-banefärden:
Alla, och jag understryker att vi verkligen kommunicerat och fått "klarsignal" från alla inblandade spårinnehavare m.m. När rälsbusstågets personal printade ut körtillståndet från banverket kl 0410 på morgonen vid avfärd från Falköping mot Stockholm var allt OK inklusive avgång från spår 6 på Cst.
Senare samma dag meddelades att Banverket avsåg att lyfta en växel vid Albano och ej kunde vänta på rälsbusstågets tidtabellsenliga avgång från Gasverket. För att inte rälsbussarna skulle bli "inlåsta" var vi tvugna att skicka iväg dem i förväg. Jag kan försäkra att åtskilliga minst sagt irriterade ansvariga hos både SMoK och SSS framförde sina synpunkter till Banverket. Fullständigt utan respons. "Diggarutfärder" är enligt Banverktes ansvariga icke något man behöver ta någon hänsyn till.
Att sedan rälsbusståget på centralen växlades in på spår 4 istället var väl något vi fick leva med.
Korrekt skyltning på Cst var utlovad men genomfördes ej. Dock försökte man väl bättra sig vid avgång nr 2 mot Liljeholmen.
Ulvsunda med båt till Liljeholmen:
Detta är ett komplicerat ekonomiskt problem. I ursprungsplanerna där vi trodde på kanske ett 60-tal passagerare så kunde vi ha löst det med en tillgänglig mindre sightseeingbåt vilket var tanken för att vi skulle kunna köra en trevlig väg genom kanaler. Att finna lediga båtar av olika storlekar en lördag i slutet av maj är en tämligen omöjlig uppgift.
En i dessa kretsar kanske inte helt okänd medlem med ett förflutet som ägare till och vd för det största rederiet i Stockholm vände upp och ner på branschen i försök att tura om befintligt tonnage allt eftersom deltagarantalet ökade. Det visade sig att vi skulle ha varit tvugna att slussa runt ett större fartyg och kostnaderna för detta ansåg reseledningen inte stod i proportion till nyttan.
Därtill kommer att vi började inse att det ambitiösa programmet skulle spricka tidsmässigt.
Det sistnämnda är självklart något som borde ha informerats om. Vi kan bara be om ursäkt för den fatala missen!
Allmänt:
Detta var en resa som om det hela hade fungerat kunde ha blivit en höjdare. Massor av medlemmar hade engagerat sig på ett utomordentligt sätt för att göra den möjlig. Våra tacksamma tankar går bl.a. till alla de som tillbringade avsevärd tid med att röja spåret från Stockholm Södra till Slussen. Djurgårdslinjens hela arsenal med spårrensare och sugbil aktiverades till icke obetydliga timkostnader för den inhyrda personalen. Entreprenörerna som utförde arbetena med stenläggning och asfaltering av Stadsgårdskajen fick något mordiskt i ögonen så fort de såg oss komma på regelbundna besök för att kolla att spåret var farbart.
Besökande kryssningsfartygs besättningar hatade oss då vi arrangerat att deras sopcontainrar inte stod i närheten av båtarna och blockerade spåret.
Vid resor av denna typ gäller självklart ingen form av "resegaranti". Vi gör vårt bästa för att genomföra arrangemangen. Vi har gjort en hel del missar som skall rättas till vid kommande arrangemang.
Att lösa en biljett till våra resor innebär att man självklart tar en viss form av ekonomisk risk. Sällskapet påtager sig tidvis rätt höga "ställkostnader" för arrangemanget. Detta innebär att Sällskapet ej i likhet med resebranschen kan göra skäliga återbetalningar för ej genomförda delar. Vem skall då stå för kostnaderna?
Samtidigt kanske något diskret bör antydas att under de 44 år SSS genomfört researrangemang av alla de slag från enklare utfärder till Jorden-Runt-resa så har det fungerat på ett utmärkt sätt i de flesta fall. Nu tycks det vara någon ond ande som svävar över oss när vi blandar in rälsbussar i arrangemangen. Vi förmodar att många minns hur Nostalgiresan till JTJ och Gävle slutade med neslig hemresa i ordinarie SJ-tåg när vår el-buss råkade ut för kardanhaveri.
Även detta förhållande kommer vi att tydligt informera om i förväg. Alla resor innebär risker för sista-minuten-förändringar oftast utanför vår kontroll. Detta beroende på att det ingalunda är någon enkel charterresa till Mallis som erbjudes. Intresserade måste alltså riskera inhiberingar och ändringar. Kan man inte acceptera detta så bör man alltså inte anmäla sig. Men åter; information och åter information skall vara vårt motto!
Vi är många som verkligen såg fram mot att komma ut på Saltsjöbanan. Vi ger inte upp, utan skall försöka återkomma senare.
Om resan blir av så kommer vi självklart att ge förtur till de SSS-medlemmar som blev lurade på pralinen denna gång!
Nu skall reseledningen i lugn och ro fastställa regler och rutiner för kommande arrangemang. Och vi utgår självklart från att de medlemmar som i olika former uttryckt synpunkter på den fatala resan nu kontaktar oss och hjälper till med att se till att kommande resor blir exemplariska.
Med Vänliga Hälsningar
SSS Resegrupp genom Rolf Sjöstedt och Per Lind
-
Dennis Sigward
- Inlägg: 466
- Blev medlem: torsdag 19 september 2002 3:55
- Ort: Narrowsburg, NY, USA
Resan som ordnades gick nog ganska bra för att vara en diggarresa.
Själv har jag varit på många sådana resor igenom åren. Ång-Diesel och El Tåg, T-Bane tåg, Spårvagnsutflykter mm. Ingen av dom har klarat den planerade tidtabellen. Många av dom kom vi till låsta växlar---after all-- vi är ju inte normala tåg eller resenärer. De som har hand om den dagliga trafiken kan de flesta inte fatta att vi vill åka på ett visst 'bedrövligt' spår.
De saker som har hänt oss/mig är resan år 1967 från Jersey City upp till Wilkes-Barre via Lehigh Rails. På hemvägen var vi redan försenade 4 timmar. Vi tuffade upp för sluttningen med två Ånglok och ett par diesel lok i baken för att hjälpa upp för backen. Jag tror vi hade 20 vagnar i tåget som var nästan fullsatt. Tåget stoppade och dieselloken avkopplades och återvände till Wilkes-Barre. Vårt tåg fortsatte nu på en lång raksträcka. Sen började det utför i en kurva och första loket signalerade till ånglok 2 att börja bromsa (dessa lok hade ingen central kontroll). I stället så misförstod föraren i lok 2 och satte på mer ånga, med resultatet att dom lyfte tendern på lok 1 av spåret in mot en bergvägg. Som tur var in mot berget. Om det spårat ur åt vänster så hade nog hela tåget med alla rasat ner i en 150 meter djup ravin. Som tur var så var det becksvart ute i vildmarken så ingen av oss resenärer visste detta. Vi satt där från kl. 22.00 t.o.m. 04.00 då vi backade nästan en mil med lok 2 som fortvarande var på spåret. Lok 1 lämnades på plats för Lehigh RR folket att sköta om och få deras huvudlinje mellan New York och Chicago öppnad snarast möjligt.
När vi backat den dryga milen så stoppade tåget och vi fick gå av i mörkret. Där, på en öde landsväg stod 40 bussar och väntade på oss. Vi fick all rum i dessa med en del ståplatser. Allt gick bra även då temperaturen var mellan -18 och 20 grader kallt.
Vi anlände snopna tillbaka till Newark Penn Station ungerfär vi 07.30 på morgonen just när solen var på väg att stiga upp för dagen.
På spårvägs turen i Philadelphia hade vi 3 händelser. Den första var när vi körde med spårvagnen igenom Callowhill Hallen så var inte dörren uppe högt nog så kåpan på PCC vagnen tog dörren med sej under ett hejdundrande brak. Inga skador på vagne så vi fortsatte och lämnade de förbannade vagnhalls anställda att rensa upp skräpet.
Nästa problem vi hade var in en av de sämre områdena där odågorna började kasta sten på spårvagnen så att sprötet spårade av. Men som tur var så var en av gänget modig nog att sträcka sej ut igenom bakfönstret och få på sprötet igen även då vi rullade i nerförsbacken i ganska god fart. Föraren vågade inte stanna. Senare när vi skull tillbaka till Callowhill ville inte bogie #2 följa med. Vi skulle rakt utmed linje 15 men bogien ville visst åka upp linje 23 norrut. Efter den pärsen så var resan slut. Vagnen slet av vissa el-kablar som gjorde att den fick bärgas. Eftersom det var en Söndag så gjorde vi inte helt slut på tidtabellshålningen för de ordinarie vagnarna.
Detta är bara två olika resor med problem. Jag kunde nog fortsätta med andra, men detta är bara en smakbit om hur många problem som kan hända, även här i USA.
Numera är det inte så många resor därför att dom får ingen försäkring (liabilityinsurance) under bortåt 2-300,000,000 kronor (20-30 milj dollar) och kostnaden för en sådan summa är ganska hög, så en biljett för en sådan resa skull bli ofantligt dyr och många skulle inte ha råd.
Själv har jag varit på många sådana resor igenom åren. Ång-Diesel och El Tåg, T-Bane tåg, Spårvagnsutflykter mm. Ingen av dom har klarat den planerade tidtabellen. Många av dom kom vi till låsta växlar---after all-- vi är ju inte normala tåg eller resenärer. De som har hand om den dagliga trafiken kan de flesta inte fatta att vi vill åka på ett visst 'bedrövligt' spår.
De saker som har hänt oss/mig är resan år 1967 från Jersey City upp till Wilkes-Barre via Lehigh Rails. På hemvägen var vi redan försenade 4 timmar. Vi tuffade upp för sluttningen med två Ånglok och ett par diesel lok i baken för att hjälpa upp för backen. Jag tror vi hade 20 vagnar i tåget som var nästan fullsatt. Tåget stoppade och dieselloken avkopplades och återvände till Wilkes-Barre. Vårt tåg fortsatte nu på en lång raksträcka. Sen började det utför i en kurva och första loket signalerade till ånglok 2 att börja bromsa (dessa lok hade ingen central kontroll). I stället så misförstod föraren i lok 2 och satte på mer ånga, med resultatet att dom lyfte tendern på lok 1 av spåret in mot en bergvägg. Som tur var in mot berget. Om det spårat ur åt vänster så hade nog hela tåget med alla rasat ner i en 150 meter djup ravin. Som tur var så var det becksvart ute i vildmarken så ingen av oss resenärer visste detta. Vi satt där från kl. 22.00 t.o.m. 04.00 då vi backade nästan en mil med lok 2 som fortvarande var på spåret. Lok 1 lämnades på plats för Lehigh RR folket att sköta om och få deras huvudlinje mellan New York och Chicago öppnad snarast möjligt.
När vi backat den dryga milen så stoppade tåget och vi fick gå av i mörkret. Där, på en öde landsväg stod 40 bussar och väntade på oss. Vi fick all rum i dessa med en del ståplatser. Allt gick bra även då temperaturen var mellan -18 och 20 grader kallt.
Vi anlände snopna tillbaka till Newark Penn Station ungerfär vi 07.30 på morgonen just när solen var på väg att stiga upp för dagen.
På spårvägs turen i Philadelphia hade vi 3 händelser. Den första var när vi körde med spårvagnen igenom Callowhill Hallen så var inte dörren uppe högt nog så kåpan på PCC vagnen tog dörren med sej under ett hejdundrande brak. Inga skador på vagne så vi fortsatte och lämnade de förbannade vagnhalls anställda att rensa upp skräpet.
Nästa problem vi hade var in en av de sämre områdena där odågorna började kasta sten på spårvagnen så att sprötet spårade av. Men som tur var så var en av gänget modig nog att sträcka sej ut igenom bakfönstret och få på sprötet igen även då vi rullade i nerförsbacken i ganska god fart. Föraren vågade inte stanna. Senare när vi skull tillbaka till Callowhill ville inte bogie #2 följa med. Vi skulle rakt utmed linje 15 men bogien ville visst åka upp linje 23 norrut. Efter den pärsen så var resan slut. Vagnen slet av vissa el-kablar som gjorde att den fick bärgas. Eftersom det var en Söndag så gjorde vi inte helt slut på tidtabellshålningen för de ordinarie vagnarna.
Detta är bara två olika resor med problem. Jag kunde nog fortsätta med andra, men detta är bara en smakbit om hur många problem som kan hända, även här i USA.
Numera är det inte så många resor därför att dom får ingen försäkring (liabilityinsurance) under bortåt 2-300,000,000 kronor (20-30 milj dollar) och kostnaden för en sådan summa är ganska hög, så en biljett för en sådan resa skull bli ofantligt dyr och många skulle inte ha råd.
.Är intresserad av balance mellan de olika trafikmedlen. Är inte helt galen men nästan......