Vad jag kan se så har jag ingenstans talat mig varm för ett utbyggt vägnät (om jag har det ber jag om ursäkt för att jag är lite trött just nu), det jag har sagt är att jag vill se en utbyggd kollektivtrafik innan bilisternas situation försämras genom trängselskatter och liknande (även om jag ändå röstade "ja" av synnerligen egoistiska skäl). Dagens samhälle bygger till stor del på beslut som togs för mer än 40 år sedan och att då skylla dagens problem på de som av olika anledningar har hamnat i en situation där bilen är ett måste, det tycker jag är lågt.Erik Sandblom skrev:NerdBoy skrev:På det stora hela håller jag med dig, självklart är det bra om kollektivtrafiken finns med redan från början när man planerar nya bostadsområden (vilket jag iofs tycker att den oftast är, åtminstone i Stockholmsområdet). Däremot håller jag inte med dig om det du kallar centrifugering, jag tror inte att folk med flit bosätter sig så långt som möjligt från sina arbetsplatser.
För många människor väljer bostad med utgångspunkten att de med få undantag ska kunna köra bil överallt alltid, utan att hamna i kö. Det är ett systemfel som leder till -- bilkö.
NerdBoy skrev:Med den arbetsmarknad vi har idag får man vara glad om man får jobb på rätt sida Stockholm och är man två i familjen som jobbar så är det inte lätt att få jobb i närheten av varandra. Har man dessutom haft turen att få dagisplats till ett yngre barn och hittat en bra skola till ett äldre barn så funkar det inte att flytta varje gång någon byter jobb, och får man sparken funkar det inte heller att tacka nej till nya jobb bara för att de ligger för långt bort. Att i det läget få höra erbjudandet "låt oss införa trängselskatt så kanske ni kan få bättre kollektivtrafik om ett par år" tilltalar inte alls den som hatar att sitta i köer men inte har något annat val.
Ibland läser jag i tidningen om tidsbristen. Då brukar nån socialarbetare uttala sig om att folk ska ha allt numera. Man ska ha lika fint hus, lika fina semestrar som alla andra, barnen ska ha lika fina märkeskläder som de andra barnen. Allt som kostar pengar. Båda föräldrarna måste jobba och man kan inte stanna hemma och läsa en bok för barnen, de måste ha dyra ridlektioner i andra änden av stan osv.
I det läget är det goddag yxskaft att, som jag, säga att man får utgå från förutsättningarna. Men det är i grunden samma sak som socialarbetaren säger till tidningen.
Jag gillar historien om bostadsmäklaren Anders Mattsson i Göteborg som observerade att folk var noggranna med vad bostaden skulle kosta i insats, lån, osv. Men mäklaren önskade att folk skulle vara lika noggranna med att fundera på transporterna. Han tänkte mest på tidsåtgången i ett hushåll där två vuxna förväntas skjutsa sig själva och flera barn, vart och ett till olika platser varje dag. Som du nämner, dagis, jobb, handla, osv.
Så, alla ska ha allt, och man får inte be folk dra ner på nånting, det är orättvist.
Problemet är att vi då måste bygga dyra motorvägar genom eller under stan. Vill vi verkligen det? Jag kommer att tänka på Påskön där de byggde monument för att överträffa grannstammen. Träden sågades ner för att transportera monumenten. Sen fanns inga träd kvar vilket gjorde att det tog slut för befolkningen som levde på kokosnötter. Roliga bilder på:
http://www.ucolick.org/~de/AltTrans/moai/
Ur det perspektivet så förstår jag att man inte vill acceptera att stadens vägnät inte kan ta emot obegränsat med trafik. Oavsett hur mycket man bygger ut. Men jag tror det är så ändå. Vägnätet alstrar mer efterfrågan än det kan tillgodose.
Sedan är det bara att inse att "du är lat och vill bara ha allt" inte biter på någon. Om vi kollektivtrafikanhängare ska kunna få bilisterna att ta bussen behöver vi betydligt bättre argument än så.