Det beror väl på vad det gäller och i vilken ton bemötandet görs? Om jag skriver ett uppenbart faktafel uppskattar jag om någon rättar mig. För att ta ditt exempel nedan så vet jag mycket väl att det är normalspår i tunnelbanan men om jag är distraherad för att jag är trött eller egentligen håller på med något helt annat kan det mycket väl hända att fingrarna råkar skriva "bredspår" trots att hjärnan tänker "normalspår". I det läget uppskattar jag om någon upplyser mig om att det är fel, så jag kan rätta till mitt inlägg och skriva en förklarande kommentar, istället för att felet står kvar och alla tror att jag inte har någon koll alls.Erik Sandblom skrev:1. Att bemöta ett felaktigt påstående kommer sannolikt tas personligt av den som sagt fel.
Det kan finnas många orsaker till att man gör ett felaktigt påstående eller presenterar ett tillsnurrat resonemang. Förutom att man helt enkelt kan tycka/tänka/tro helt fel så kan man stava fel, snubbla på fingrarna så att resultatet blir tokigt eller bara glömma ett "inte" någonstans så att påståendet blir det motsatta. Min egen favorit är när jag skriver en text (som den här) men inte blir nöjd med den, då börjar jag skyffla runt satsdelarna tills jag tycker det blir bättre, när det i själva verket blir helt obegripligt för att jag glömt att flytta med vissa ord. Och jag kan korrläsa hur många gånger som helst utan att se det.Erik Sandblom skrev:2. Man kan inte alltid bemöta felaktiga påståenden eller tillsnurrade resonemang, och vara trevlig samtidigt.
Problemet är bara att det är så infernaliskt svårt att veta om en åsikt verkligen är ogenomtänkt eller om den bara framstår som ogenomtänkt för att den är baserad på erfarenheter och insikter du själv saknar. Och det är lätt hänt att man överskattar sin egen förmåga att veta allt om allt...Erik Sandblom skrev:3. Jag möter många åsikter som är ogenomtänkta; dessa kan jag inte respektera.
För det första: bara för att man tycker någon är en klant eller en clown så behöver man ju inte skriva det. Förmodligen tycker han/hon precis samma sak om dig och drar sig inte för att uttrycka det om du börjar.Erik Sandblom skrev:Min far sa en gång: möt folk halvvägs. Det är visa ord. Men tänk om någon säger att Stockholms tunnelbana har bredspår. Då kan vi inte mötas halvvägs. Det är ingen tolkningsfråga. Det är fel helt enkelt, det är inte öppet för tolkningar. Den som sagt det är en klant. Den som vidhåller det säger kanske "jag menar egentligen bredare än smalspår" men då är man en clown (det heter smalspår, normalspår, bredspår). Jag kan inte rädda situationen, det enda som kan göras är att den som sagt fel backar. Jag kan inte "respektera åsikten", det är magplask helt enkelt.
Man kan inte alltid vara trevlig, den som kämpar för sanningen kommer alltid att trampa några människor på tårna.
För det andra: jag tycker du överdriver betydelsen av spårviddstermerna en aning. Om nu någon inte vet att det heter normalspår utan skriver "bredspår" och sedan förklarar sig med "jag menar egentligen bredare än smalspår", är det verkligen så allvarligt? Att alla inte kan alla facktermer är väl inget att bry sig om?
