Försöker nu få lite ordning på denna debatt, hur nu det kan gå, efter en riktigt bra söndagmiddag på Restaurang Sardin (nytorget, Södermalm) med ett antal goda glas innanför västen. . .
arbetslöshet och ekonomisk politik
Intressant kan vara att titta på den uppdelning av arbetslösheten som brukar användas i diskussionen om arbesmarknads och ekonomisk politik.
- Friktionsarbetslöshet. När man kommer ut på arbetsmarknaden, har flyttat, eller någonting liknande tar det ett tag innan man får ett nytt jobb. Det brukar handla om en eller annan procent. Ingenting allvarligt.
- Konjunkturmässig arbetslöshet. När man blir utan jobb för att kohnjyukturen är dålig, men man kan få jobb med bättre konjuktur. Detta är mer trist för de drabbade, även om man får jobb så småningom. Detta är vad man brukar ha angripit med traditionell konjunkturpolitik enligt keynsiansk modell.
- Strukturell arbetslöshet. När man inte får jobb p.g.a. att man har fel kompetens, bor på fel ort eller andra skäl som gör att man inte kan få jobb hur bra konjunkturen än är. Detta är inte åtkomligt med traditionell konjunkturpolitik.
keynsiansk konjunkturpolitik
handlar om att hantera konjunktursvängingar. Som klippt och skuret för lågkonjunktir av traditionell modell: fallande priser och fallande sysselsättning, tänk efterkrigsdepression. När hade vi en sådan lågkonjunktur senast?
dagens problem
Den arbetslöshet vi har idag är uppenbart av strukturell art. Nykeynsianerna får ursäkta, men det är knappast åtkomligt för konjunkturpolitik. Vi har arbetslöshet och arbetskraftsbrist samtidigt. Det verkar som om vi får en allt större "mismatch" mellan tillgängliga arbetssökande och de lediga jobben.
Det påstås att vi har högkonjunktur nu, och ändå har vi arbetslöshet och ett stort antal människor som står utanför arbetmarknaden.
Den förvirring många upplever inför detta beror på att man enligt det traditionella sättet att se verkar anta att det bara är en administrativ detalj att skicka de arbetssökande till de lediga jobben.
Sanningen är den att beroende på vilka vi är, så kan vi antingen ha flera erbjudanden om jobb att välja mellan, eller inte ens komma i fråga för en intervju.
Vi har ett antal delarbetsmarknader. På en del är det brist, på en annan överskott på arbetskraft.
sätt att hantera detta
Ett sätt att hantera detta, som verkar fungera,m är att tillåta högre lönskillnader än vad vi är vana vid i Sverige. Då kan lönekostnaden för den delarbetsmarknaden där efterfrågan är låg, sjunka såpass mycket att arbetskraftsefterfågan kan hållas uppe. Det kan vi kalla "den amerikanska modellen".
Denna skillnad i efterfrågan på olika delarbetsmarknader var vad Rehn - Meidnermodellen skulle hantera. Med denna metod skulle man kunna ha låg arbetslöshet, låg inflation, och rimlig lönespridning. Samtidigt! Detta är väl knappast åtkomligt idag.
offentlliga sektorn som arbetskraftsreserv
En inte helt ny idé. Det finns en del problem med detta. Ett uppenbart är att viljan att betala skatt inte är obegränsad. Även om den privata och den offentliga sektorn finansieras olika, så är intresset för att betala mer än nödvändigt för den nytta man får rätt begränsad. Ingen kommer undan kostnadspressen.
Ett annat problem är att offentliga sektorn, lika litet som den privata, är intresserad av att efterfråga de som har svårast att få jobb. Notera att idag så räknas jobb inom den offentliga sektorn som framtidsjobb, där efterfrågan på rätt utbildad arbetskraft kommer att öka, när förtitalisterna går i pension.
nå, vad göra????
Den svenska arbetsmarknadspolitiken är en lekstuga! Det borde satsas på att ge möjligheter för de arbetslösa att komma in på de sektorer där jobb finns. Undanröj de hinder som finns för vidareutbildning. Se över
- de ekonomiska möjligheterna för de som vill vidareutbilda sig i senare skeden i livet, när man har familj etc. att försörja.
- Ta itu med med bostadspolitiken. Det måste finnas bostäder där studiemöjligheter och jobb finns.
Skulle man kunna minska snedheten mellan de olika arbetsmarknaderna, skulle det vara betydligt enkare att föra en expansiv ekonomisk politik utan att inflatinen sticker iväg, eftersom det just är denna obalans som gör att ekonomiska stimulansåtgärder leder till inflation innan de hunnit ha någon effekt på arbetsmarknaden (erna). . .
räcker för tillfället. . .
anser den nationalekonomiske expertamatören VeVeN
